Det var inte någon frågan om detta, frågan var bara, vad ville jag göra? Resa?Jobba?Flytta?. 
Ville definitivt ut och resa och upptäcka, kollade lite resor bla till australien och jobb utomlands, men tillslut bestämde jag mig. 

 

 

 

Men på något sätt lyckades jag övertala mig själv att "JO DU SKA GÖRA DET HÄR! man lever bara en gång, vad har du att förlora?
Om det går åt skogen kan du alltid åka hem. Det här är något du alltid velat göra och kommer ångra om du inte gör"

 

 

Jag ville ju skicka in min ansökan, hitta en familj och åka så fort som möjligt, men så blev det inte. 
Men tog tag i mitt körkort och skaffade det nåra månader senare. 

Det jag inte visste var hur jobbigt det skulle vara att gå igenom ansökningsprocessen.

Att skriva min ansökan tog sammanlagt flera veckor.
Det skulle ändras, man fick inte ha vissa bilder, det skulle skrivas på rätt sätt och på de sättet dom ville.
Man skulle även på undersökningar, skicka in papper, göra video mm.
Det blev också massa missuppfattningar med organisationen jag valde att ansöka till som gjorde allt ännu jobbigare. 

Men fick tillslut ihop allting och skickade in min ansökan och satte upp ett mål, att åka i Januari. 

Kände då att jag var tvungen att prioritera mitt jobb och valde då att lägga handbolls skorna på hyllan. 
Jobbigt beslut men kände att det var det rätta.

Nu efter några veckor valde jag dock att spela med ett annat lag under tiden som inte tränar så ofta,
eftersom jag saknade det för mycket helt enkelt. 

 

När min ansökningsprocess var klar kom jag in i matchningsprogrammet då jag skulle matchas ihop med familjer.
Har hört att det kan ta veckor/månader att bara få en. Jag fick min första efter ett par dagar. 

Sen rullade dom in, en efter en men ingen kändes rätt utom en men dom behövde mig i November vilket var för tidigt.

Har säkert fått över 20st men pratat seriöst med kanske 3st. Man får ju bara en familj i taget.

 

Har jobbat arslet av mig sedan efter studenten och nu väntar jag bara på rätt familj vilket känns ganska hopplöst just nu,

en anledning är för att jag fick veta för någon dag sen att jag varit pausad i matchningsprocessen
i ca tre veckor utan att veta om någonting pga några papper.
Så just nu känner jag att det här har tagit för mycket på mig och undrar om jag ska skita i allting och planera någonting annat.

Samtidigt så har jag kämpat med detta så länge, att ge upp nu skulle göra att jag gjort allt förgäves. 
Hoppas verkligen att allt löser sig tillslut för jag har fått gå igenom så mycket skit innan jag ens påbörjat det jag vill under mitt sabbatsår.