Gårdagen blev verkligen inte som planerad. 
Satt och väntade på att pappa skulle komma in med hundarna på morgonen så vi kunde åka dit han skulle springa nyårsloppet.
Han var ute i nästan en timme så blev lite orolig, till slut knackar han på dörren, han hade Baylies i famnen.
Bakben på honom var så utslitna att han inte kunde gå längre.
Vad ska man göra med en nästan 13år gammal hund som inte kan gå längre? Så vi var tvugna att ta beslutet att avliva honom. 

Det värsta var att resten av han mådde bra, han både såg ut och var som en hundvalp.

 

Ni som känner mig vet vilken djurvän jag är plus att han varit med mig två tredjedelar av mitt liv.
Ställde in mina planer och spenderade hela kvällen gråtandes i sängen. Var mentalt slut i huvudet. 
Kände mer, Vad ska jag fira? Fira att min hund gått bort?

Trots allt detta så hade jag dom viktigaste och underbaraste människorna med mig, mina föräldrar. 
Vi åt en god middag och kollade raketer tillsammans. Sen somnade jag. 
Vilket sätt att avsluta året på, 2st på ett år. Livet är allt orättvist.