Men nu efter många månader med slit,press och ångest så kan jag äntligen lägga det på hyllan, andas och bara njuta av vad som kommer framöver.

Det har varit väldigt tuffa månader för mig, med skolan framför allt. Har gråtit tills sömn på grund av den där pressen och ångesten. Att hålla igång med skolan samtidigt som man ska hålla igång med allt annat är inte lätt. Det gjorde att saker fick prioriteras bort vilket jag har tyckt varit sjukt jobbigt, speciellt med träningen, har inte haft den tid jag önskat och speciellt inte haft tid för handbollen. När jag inte tränar mår jag inte bra, känner mig lat och fet vilket jag inte vill känna men det bara är så. Äter jag något onyttigt så är träna ett måste för att slippa ångesten. 

Eftersom jag jobbar på café/restaurang så har det blivit problem med maten, jag har tryckt ner en paj elr två, en tårta eller något annat inprincip varje dag. Ångesten kröp in mer och mer för varje dag och jag mådde inte bra av det eftersom tiden till att träna fanns inte där, det var skola,körkort och jobb, det tog upp all min tid. 

Men nu kan jag äntligen säga att all den slit och som jag har gjort dom här senaste månaderna och prioriteringarna har varit värt det. 

Nu är allt på plats och mår psykiskt bra igen, kan bara slappna av nu och inse att imorgon tar jag studenten och börjar ett nytt kapitel i mitt liv. Spännande,läskigt men samtidigt jävligt roligt.