Varför kan jag inte bara släppa ut allt när jag vill, när jag känner för att gråta varför gör jag inte det då.

Varför håller jag allt inom mig och går runt och ler och låtsas som om att allt är bra när det inte är det.

Vill bara vara med dig, krama och hålla om dig Hanna. Över två månader har gått men det känns fortfarande lika overkligt. Tiden går men hur länge det än går så finns du alltid med mig, genom allt. 

Min ängel, min lilla hanna..♥ Jag saknar dig så det gör ont, varje dag, varje minut, hela tiden.